|
böcker om Blekinges historia
Åren 800-1680
monumentalbyggen m.m.
Olofströmskonflikten 1915
Journalist Ingemar Lönnbom
Ödängla-sidorna
Genealogi
Sydostlänkar
Bibliotekets vänner
Stranda Hembygdsförening,
Mönsterås
|
Hösten 1997 studerade en grupp blekingebor
landskapets historia. Här på Galateas historiesidor publiceras sammandrag av föreläsningarna.
Sammandragen har lästs av föreläsarna själva innan de publiceras elektroniskt.
Historiekurs hösten 1997
Blekinge och blekingarna - historisk identitet och regional särart
Den 20 september 1997
Mellan Själland och Mälardalen, Blekinge under 1600-talet
Föreläsning av Kalle Bergman, doktorand vid Historiska institutionen, Lunds
universitet och lärare vid folkhögskolan i Bräkne-Hoby.
referat av Ingemar Lönnbom
|
|
Kalle Bergman står för en omtolkning av försvenskningsprocessen i Blekinge
i slutet av 1600-talet. Han började med att hävda att nationella myter och
bilder har skymt historieperspektivet.
Danska präster deltog i försvenskningen
Enligt en traditionell uppfattning kan man dela in försvenskningsprocessen
efter 1658 i två perioder. Den första mellan 1658 och 1676/78, med en försiktig
försvenskning. Efter Kristianopels fall under "Skånska kriget" 1678 ökade
trycket på Blekinge. Man började använda "språket i försvenskningen", det
finns uppgifter om att folket skulle tvingas sjunga psalmerna på svenska till
exempel. Det var under tiden 1675-79 som snapphanerörelserna var mest aktiva.
Men Kalle Bergman tycker inte att den öppna konflikten är så intressant.
Han är mera intresserad av förhållandet, "samtalet", mellan den nya överheten och undersåtarna i Blekinge före snapphanetiden, alltså vad som möjligen ledde fram till den utslagning, "marginalisering", av vissa delar av befolkningen som i sin tur var en grogrund för snapphanarnas desperation.
Knut Hahn-skolan i Ronneby är bekant, men vem var Knut Hahn? Jo, han var präst, född i Småland, strax norr om blekingegränsen. Han spelade en mycket aktiv roll i försvenskningsprogrammet.
Läs här vad de skriver om honom på Knut Hahn-skolan
Kalle Bergman hävdar emellertid att det är oviktigt om prästerna var av danskt eller svenskt ursprung. Många danska präster anslöt sig till och arbetade aktivt i försvenskningsprojektet. Vad betydde prästernas ställningstagande? frågar Kalle Bergman retoriskt.
Bönder i Danmark och Sverige
Den traditionella historieskrivningen har strukit under skillnaden mellan böndernas villkor i det danska riket, jämfört med det svenska. De danska bönderna har beskrivits som mindre fria, medan de svenska alltid haft större inflytande över sina öden. Den bilden stämmer inte om man börjar studera verkligheten, hävdar Kalle Bergman.
Man har hittills pekat på hur danska arrendebönder under stora gods i det närmaste var livegna. De skulle inte ha rätt att flytta från sina gårdar och så vidare. Men hur fast var dessa fästebönder i vornedskabet, det system som skulle hålla dem kvar vid arrendegården?
I själva verket var det främst på Själland och Fyn som det här systemet dominerade. Jylland hade en betydlig andel självägande bönder, där var det till och med bondeuppror på 1500-talet. Bornholm dominerades av självägande bönder och i Blekinge dominerade kronobönder, bönder som arrenderade gården av kronan. Beteckningen kronobönder förekommer även i Sverige, men man ska ha klart för sig att en svensk kronobonde hade en mera självständig ställning än en dansk.
En alltför ensidig bild
Danska historiker har kunnat visa att fästebönderna i vissa lägen kunde ha en stark ställning. De kunde gå till tinget och föra tvister mot godsägaren. Det var inte ovanligt att de vann dessa tvister. Livstidsarrendet tenderade att bli ett "arvsarrende", alltså att en son fick ta över gården, i praktiken en viktig likhet med självägande bönder.
Fogden, som ofta framställs som bondeplågaren nummer ett, då? Jo, i verkligheten var han beroende av bönderna. När har skulle flytta till ett annat fögderi måste han få ett kvitto av tingsmenigheten på att han skött sitt uppdrag väl. Han måste också ha ett gott förhållande till dem han skulle driva in skatt från, om han var alltför hård kunde bönderna tvingas från gården. Då blev det inga skatteintäkter alls, och fogden låg illa till hos sina uppdragsgivare.
Bilden av den undertryckte danske bonden krackelerar, säger Kalle Bergman.
Ensidiga beskrivningar har ofta ett syfte, man vill driva en tes.
I Sverige har man beskrivit de svenska bönderna som självägande och med möjlighet att påverka. "på sockenstämman byggs demokratin", säger exempelvis Erik Ingers i "Bonden i svensk historia".
I Danmark har man byggt en annan nationell myt: Den förtryckta bondebefolkningen befrias av liberalismen under 1800-talet. Liberala historiker överdriver då gärna den ofrihet som skulle ha rått före denna befrielse.
Olika intressen driver olika frågor, och beskriver verkligheten med utgångspunkt därifrån. Resultatet blir i fallet med svenska och danska bönder gränssättande - att man överdriver skillnaderna. Men även den svenske självägande bonden kunde råka mycket illa ut. Om han inte betalade sin skatt kunde han bli vräkt från sin gård, skattevrak. Kalle Bergman lanserar en ny förklaring till den relativt snabba försvenskningen i Blekinge: "bönder är bönder", skillnaden mellan Danmark och Sverige var i praktiken inte alls stora. Likheterna var så stora att övergången inte blev så dramatisk, även om den naturligtvis upplevdes olika av olika individer.
Sockenstämma i Danmark?
Traditionell historieskrivning gör en stor affär av förekomsten av sockenstämma i Sverige. Sockenstämman var en slags föregångare till vår tids kommunfullmäktige. Från skånelandskapen finns sockenstämmoprotokoll först från 1700-talet, alltså efter övergången till Sverige. Detta har tolkats som att något liknande inte fanns i dessa landskap när de var danska.
Även den bilden krackelerar om man studerar verkligheten mera i detalj, anser Kalle Bergman. Man kan nämligen hitta sockenstämmor i Åryd och Hällaryd under 1600-talet. Det finns spår av sådana ända från 1650-talet. En viktig sak är att avsaknaden av protokoll inte behöver betyda att stämmor inte förekom. I stället kan det mycket väl vara så att i den gamla tiden behövdes inga protokoll, därför att alla i socknen ändå visste om vad man beslutat. Beslutet togs ju i full öppenhet, i vad Kalle Bergman kallar "en offentlig miljö". Man kan misstänka att de protokoll som ändå så småningom började skrivas, kom till med tanke på en tredje part: de centrala myndigheterna.
"Blekinge är inte integrerat i Sverige på 1600-talet, men frågan är: var det integrerat i Danmark?" frågar Kalle Bergman.
Det har alltid funnits ett samarbete mellan bönder för att lösa tvister. Läser man gamla domböcker finner man att där noteras en ändlös rad av tvister om småsaker. Man anstränger sig för att lösa konflikter; om det sker i form av "vångelag, grannstämma, sockenstyrelse eller sockennämnd" har inte så stor betydelse. Institutionen finns där, även om den har olika namn. Det finns inga protokoll från dessa möten, men de har lämnat spår i de mera formella tingsprotokollen.
Kalle Bergmans slutsats är alltså: bönder agerar lika, oberoende av land eller om de är självägande eller arrendebönder. Därför blev det inte så stora svårigheter med övergången.
Inte demokrati
Den tyske historikern Peter Blickle har forskat kring detta med bönder och politik. Han har infört begreppet kommunalism vilket innefattar en strävan att på ett lokalt plan sköta egna angelägenheter. Kommunalismen är inte demokratisk utan de som var mera välbesuttna hade också mer att säga till om. Detta var en maktordning som var svår att kombinera med kungamakten. Blickle hävdar i stället att den leder mot republik. Det finns några intressanta exempel ute i Europa: Schweiz, med sina självständiga kantoner och "folkomröstningsdemokrati", Ditmarsken, i norra Tyskland, som utvecklades till en slags bonderepublik. Fortfarande används uttrycket "ditmarsker" om en rik, självständig bonde.
Konfliktlösning mot diciplinering
Vi kan nu alltså se en bild av hur Blekinge under dansk tid levt i en verklighet där lokalsamhället kan fungera på egna villkor. Efter 1658 ska landskapet införlivas i ett nytt land. Hur detta ledde till konflikter visade Kalle Bergman genom att berätta historien om dråpet på Jens Andersen,
där den lokala rättsskipningen dömde milt, sedan dråparnas familjer lovat ta hand om Andersens familj, medan den svenska rättvisan dömde mycket hårt utan att ta hänsyn till förlikningen. Här finns alltså en motsättning mellan lokalsamhälle och centralmakt, där lokalsamhället står för konfliktlösning och den svenska överheten, centralmakten, står för obönhörlig straffutmätning.
Ett annat exempel är Hoby-prästen Bertil Aquilonius mångåriga konflikt med befolkningen i Bräkne-Hoby. Kalle Bergman ser här en konflikt mellan en prästman som representerar en kyrka med maktanspråk och några ledande personer i socknen där religionen och dess former var vapen i kampen.
Konglomeratstater
För att förstå 1600-talets Blekinge, krävs nu införandet av ett nytt begrepp: konglomeratstater. Både Sverige och Danmark är sådana. De består av regioner som sinsemellan är mycket olika. Det svenska exemplet är kanske tydligast med flera olika språk inom gränserna, svenska, finska, tyska, baltiska språk. Men staten hade sedan länge strategier att klara detta. Det var fullt naturligt att varje område hade egna sedvänjor och egen rättsskipning. Detta avspeglar sig också i försvenskningen av skånelandskapen. Det dröjde 25 år innan svensk lag infördes. Mellan 1658 och 1683 gällde de gamla danska lagarna i exempelvis Blekinge. En strävan efter homogenisering fanns, men det viktiga är att vanan att hantera olikheterna fanns. "Det enhetliga är det onaturliga".
Stor kontakt med utlandet
Blekinge hade under 1600-talet betydande handel via bondehamnar längs hela kusten. Här exporterades enestakar, ved och pottaska. Skogen var den stora resursen, jordbruket var i allmänhet svagt i Blekinge. Dessutom skeppades varor inte bara från Blekinge utan också södra Småland via blekingehamnarna.
Kalle Bergman anser att gränsen mellan Sverige och Danmark inte existerade i människornas medvetande här.
Men handel över bondehamnar stod i konflikt med tidens politiska teorier. Kungarna i både Danmark och Sverige ville stoppa så kallat landsköp, det vill säga handel utanför städer. Det var ju detta som var innebörden i de så kallade stadsprivilegierna, städerna skulle ha monopol på omlandets handel.
Men på 1580-talet klagar blekingarna över förbudet mot landsköp. Den danske kungen låter göra en utredning och kommer fram till att landsköp nog bör tillåtas. Historikern Linge förmodar att tillståndet beror på resonemanget: om blekingarna inte får sälja via sina små hamnar, kan de inte överleva och så kan de heller inte betala någon skatt. I sammanhanget kan man påminna om att Gustav Vasa gjorde en del försök att styra handeln från södra Småland till Kalmar i stället för de Blekingska hamnarna, men misslyckades. Handeln över gränsen fortsatte.
Under den här tiden förlorar Hansan sin makt över handeln i Östersjön. I stället tar holländarna över. De hade en annan strategi än Hansan. De framstår som försonliga köpmannasläkter som knyter producenter till sig, bland annat, tycks det, genom att ge generösa krediter. När Skånska kommissionen kommer till Kristianopel 1669 berättar borgarna att handeln i staden är så organiserad att det kommer en holländare en gång om året och sköter om detta. En bild av monopolisering av handeln.
Handeln koncentreras
Men under 1660- och 70-talen tar den svenska överheten ett allt hårdare grepp om handeln. Den skall koncentreras till städerna. Sölvesborg underordnas Kristianstad och får inte handla med utlandet. Skånska kommissionen, som tidigare nämnts, kommer till Ronneby och finner en synnerligen självständig stad, där statens representanter inte har stort inflytande. Det kommissionen uppfattar som oordning är helt enkelt en självständig ordning där ett antal köpmän sköter handeln efter eget huvud.
Centraliseringen av handeln till städerna kom att drabba Blekinge hårt och är en del i en process mot större homogenisering, större likhet mellan olika delar av landet.
Blekinge - från periferi till centrum
Kalle Bergman anlägger ett ekonomiskt-historiskt perspektiv för att förklara de stora förändringarna i Blekinge under 1600-talet. I det danska riket låg Blekinge i periferin. Blekingarna stod för den träråvara som det var brist på överallt annars i Danmark. I periferin kan man uppnå ett visst mått av frihet.
Men när svenskarna tog över byggde de Karlshamn och framförallt Karlskrona. Nu hamnade Blekinge mycket närmare ett ekonomiskt centrum. Skogsråvarorna skulle inte längre exporteras, de skulle användas i skeppsvarven, först i Karlshamn, sedan i Karlskrona. Skogshanteringen detaljreglerades, ek och bok var kronans egendom. Genom att Blekinge fick större betydelse i det svenska riket än i det danska, minskade samtidigt innevånarnas självständighet.
Högt statsbildningstempo
Förlusten av skånelandskapen tycks ha gett den danska statsledningen insikten att man inte varit tillräckligt snabb i att göra om konglomeratstaten till en mera homogen stat. Sverige hade drivit och drev den processen i ett hårdare tempo. Pådrivande kraft var militären som behövde stora resurser i form av manskap och pengar. Det kunde man få genom att likforma och kontrollera befolkningen. Den danska centralmakten drog snabbt sin slutsats - 1660 infördes envälde i Danmark.
Litteratur i anslutning till denna föreläsning
All links may not work. Please return soon and try again!
|