Johan Bernhard Bohman 1902-1998

Minnesord skivna av Rolf Nordell, sommargranne på Ödängla:


En av Sveriges sista skutskeppare har gått ur tiden, Johan Bernhard Bohman. Johan Bernhard föddes på Ödängla 1902 och redan i mycket unga år styrde känslan av att få skapa med händerna hans liv, han sysslade hellre med att tälja saker från överblivna trästycken, vilka han fått från snickare Svensson i kvarnen, än med något annat.
Efter fyra års folkskola i Hammarglo mönstrade han som tolvåring på sin fars segelskuta med ett första lass av ved till Borgholm.
Efter skepparbevis vid den dåvarande sjömansskolan i Kalmar, blev Bernhard så småningom kapten på egen skuta. Ett arbetsår kunde börja med att segla ut när isen gått upp, varefter möjligheterna till laster och vindarna bestämde tidpunkterna för de fåtaliga besöken på Ödängla där han då ankrade upp skutan vid stora tallen på Näset för att sedan gå sista biten hem till den egen byggda stugan som låg granne med föräldrahemmet.
År 1941 ingicks äktenskap med Vahlborg som blev hans livskamrat och som under senare delen av tiden på sjön också aktivt deltog i arbetet ombord på skutan Amor. Efter Vahlhorgs bortgång levde Bernhard som änkeman i 19 år.
När Bernhard gick iland 1966 var det många som fick nytta av hans händighet med hammare och såg. När det blev tal om ersättning så kunde Bernhard på sitt humoristiska sätt säga "jag tar bara betalt för timmarna jag arbetar, tänket har jag inte tagit något för". Trots sin ringa skolgång var Bernhard en mycket allmänbildad människa som gått livets hårda skola och varit läraktig.
Bernhard var sjöfågeljägare till husbehov, och varje höst blev det 77 sjöfåglar. På frågan varför just 77, blev svaret från Bernhard, "vi hade inte fler konservburkar".
Lyckan för Bernhard kunde vara att tå segla söderöver vid midsommartid, och nära land i höjd med Bergkvara i sydvästig vind få känna doften av nyslaget hö, "då kände jag mig ung och stark", berättade Bernhard.
En hedersman är borta. Karl-Bertil, Erik, Karl-Axel, Anders och vi andra på Ödängla har blivit mycket fattigare men minnet av Johan Bernhard är bevarat och den upptrampade stigen mellan stugan och kåsen liksom stortallen på Näset finns där.
Rolf Nordell
[
Ingemar Lönnboms svenska hemsida]

Kommentarer och frågor till: iloennbom@mail.decam.se